I ett ödmjukt hem, där kärleken prydde,
Jag växte upp med drömmar, under en fridfull himmel,
Där minnen blommar och berättelser ligger.
Åh Calamba, min älskade stad,
Din skönhet och nåd sviker mig aldrig.
Med frodiga gröna fält, där floder flyter,
Dina landskap tar för alltid min glöd.
På böljande kullar, där höga träd står,
Jag skulle klättra till toppen för att röra vid det stora landet.
Med mitt hjärta fyllt av förundran, skulle jag titta,
Vid naturens duk, dess majestätiska dis.
Doften av blommor, den milda brisen,
Viskade hemligheter, gav stunder av lätthet.
Och i skymningens lugn,
Jag fann tröst, mitt i livets ljuva dusch.
Åh Calamba, mitt älskade hem,
Där vänskap bildades och barndomen strövar omkring.
Tillsammans skulle vi skratta och dela djupgående berättelser,
I denna välsignade stad, där glädjen var överflödig.
Kyrkklockorna ringde på söndagsmorgonen,
Bjuder in oss alla att tillbe och smycka.
Med hjärtan fyllda av tro skulle vi be uppriktigt,
Söker eviga välsignelser i din heliga sfär.
På Calambas gator dansar skratten,
När folk gick, med glad omfamning.
Marknaden surrade, med färger och ljud,
Där glädje och skratt alltid häpnar.
Åh Calamba, kära för min själ,
Din livfulla ande, gör mitt hjärta hel.
I dig lärde jag mig om värderingar och makt,
Och fick styrkan att möta livets ädla kamp.
Även om jag kan vandra, långt från din syn,
Min kärlek till Calamba kommer alltid att vara sann.
Ty i mitt hjärta kommer du att bo,
En omhuldad melodi, en gudomlig sång.
Åh Calamba, min födelsestad,
En oas av kärlek, på denna underbara jord.
Jag tackar för den gåva du är,
Leder min väg, som en ledstjärna.