I en värld där tystnaden råder,
Där tankar och känslor flätas samman,
Det finns ett språk som trotsar det sedda,
Ett rike där ord finner sitt gudomliga.
(Pre-Chorus)
Vad är ord för, om inte att uttrycka,
Våra själars djup i hjärtligt tvång?
För att överbrygga klyftorna mellan hjärta och sinne,
Och väva en gobeläng av mänsklig sort.
(Kör)
Ord, de bär kraften att hela,
För att laga de sår som smärtan döljer,
Att måla bilder som färgar luften,
Och få vårt humör att skjuta i höjden utan jämförelse.
(Vers 2)
Genom berättelser transporterar de oss till avlägsna länder,
Till magi och mytiska sfärer,
De tänder gnistan av fantasins flykt,
Och ge drömmar liv i det svagaste ljuset.
(Bro)
Ord, de har förmågan att inspirera,
Att tända lågorna av slumrande begär,
Att förena själar i harmonis famn,
Och lämna ett bestående spår i tid och rum.
(Kör)
Ord, de bär kraften att hela,
För att laga de sår som smärtan döljer,
Att måla bilder som färgar luften,
Och få vårt humör att skjuta i höjden utan jämförelse.
(Outro)
Så låt oss frossa i ordens vältalighet,
Omfamna deras melodi och poetiska ackord,
För i deras väsen ligger nyckeln för att låsa upp,
Den mänskliga flockens skönhet och förundran.