I skymningens sken utspelar sig minnen,
Som viskningar av en berättelse som ännu inte har berättats.
När mörkret faller uppstår en känsla av förundran,
I denna skymningsstund hittar drömmar sina sporrar.
(Kör)
Skymning, åh skymning, ett ögonblick av nåd,
Där det förflutna och framtiden omfamnar.
I detta heliga utrymme flyger anden,
Styrd av stjärnornas milda ljus.
(Vers 2)
Himlens duk målad i nyanser av guld,
När solen tar farväl berättas dess historia.
Eldflugor dansar, en blinkande ljuskrona,
Upplysande stigar som leder till någonstans nära.
(Bro)
Twilights omfamning, en fridens fristad,
Där bekymmer bleknar, och trötta hjärtan finner befrielse.
Mitt i stillheten ljuder en symfoni,
Naturens vaggvisa som varsamt omger.
(Vers 3)
Viskningar av kärlek bärs på vinden,
När älskare promenerar under sammanflätade träd.
Twilight väver sin magi och förtrollar,
En tid att hålla kära, njut av ack så väl.
(Kör)
Skymning, åh skymning, ett ögonblick av nåd,
Där det förflutna och framtiden omfamnar.
I detta heliga utrymme flyger anden,
Styrd av stjärnornas milda ljus.
(Outro)
När skymningen bleknar och natten närmar sig,
Tacksamt pausar vi och kastar bort rädslan.
Ty i skymningens tystnad finner vi vår väg,
Till en dröms rike, där underverk väntar.