När jag går längs den dammiga vägen,
Jag hör en sång som fyller mig med hopp,
Det är sången om gamla bomullsblommor nummer ett,
Och det tar mig tillbaka till en tid då livet var roligt.
(Kör:)
Åh, gamla bomullsblomma nummer ett,
Du kommer aldrig att glömmas,
Du är en symbol för det förflutna,
Och en påminnelse om den gamla goda tiden.
(Vers 2:)
Jag minns när jag bara var ett barn,
Min morfar brukade sjunga den här sången för mig,
Och jag skulle känna mig så glad och sorglös,
Som om ingenting i världen någonsin kunde röra mig.
(Kör:)
Åh, gamla bomullsblomma nummer ett,
Du kommer aldrig att glömmas,
Du är en symbol för det förflutna,
Och en påminnelse om den gamla goda tiden.
(Bro:)
Åren har gått och jag har blivit gammal,
Men jag kommer fortfarande ihåg orden till den här låten,
Och det fyller mig fortfarande med glädje,
Att höra den sjungs av en ny generation.
(Kör:)
Åh, gamla bomullsblomma nummer ett,
Du kommer aldrig att glömmas,
Du är en symbol för det förflutna,
Och en påminnelse om den gamla goda tiden.
(Outro:)
Så låt oss alla sjunga den här sången tillsammans,
Och håll minnet av gamla bomullsblomma nummer ett vid liv,
För det är en låt som aldrig kommer att glömmas.
Åh, gamla bomullsblomma nummer ett,
Du kommer aldrig att glömmas,
Du är en symbol för det förflutna,
Och en påminnelse om den gamla goda tiden.