I en värld av skuggor och förtvivlan,
Ett rike där mörkret fyller luften,
Jag fann mig själv förtärd av rädsla,
En fånge av mitt eget sinne, så dyster.
(Pre-Chorus)
Jag längtade efter en flykt,
Ett sätt att bryta denna fruktansvärda besvärjelse,
Men runt omkring mig fanns det ingen form,
Inget glimt av hopp, inget ljus att dämpa.
(Kör)
I en vägg av sömn fann jag mig själv,
Instängd i denna oändliga natt,
Min själ är i ångest och söker hjälp,
Men världen utanför är beslöjad för min syn.
(Vers 2)
Jag ropade efter frälsning,
Men min röst ekade förgäves,
Skuggorna dansade i jubel,
Och rädslan förtärde min ådra.
(Pre-Chorus)
I förtvivlans djup sjönk jag sakta,
Att falla ner i en avgrundsdjup avgrund,
För varje ögonblick som gick krympte min själ,
Som mörkret omslöt alla mina kyssar.
(Kör)
I en vägg av sömn fann jag mig själv,
Instängd i denna oändliga natt,
Min själ är i ångest och söker hjälp,
Men världen utanför är beslöjad för min syn.
(Bro)
Men så dök en gnutta hopp upp,
En mild närvaro, en mjuk refräng,
Genom mörkret vände ett vägledande ljus,
Och skuggorna började sakta avta.
(Vers 3)
Jag sträckte mig ut och grep efter ljuset,
Och sömnväggen började brista,
När världen omkring mig kom till synen,
Jag blev befriad från min plågade värk.
(Kör)
I en vägg av sömn fann jag mig själv,
Instängd i denna oändliga natt,
Men nu är jag fri, mörkret är borta,
Och livets skönhet fyller min syn.
(Outro)
Jag kom upp ur förtvivlans djup,
In i en värld pånyttfödd och ljus,
Och när jag omfamnade den friska morgonluften,
Jag insåg att jag hade vunnit kampen.