I nattens djup stiger jag upp,
En sömn av åldrar möter himlen,
Genom drömmarnas slöja längtar mina sinnen,
Att möta solen som en gång brann.
Viskade hemligheter, ekande i avgrunden,
Vänka mig till ett rike av oändlig lycka,
Leds av stjärnorna som mjukt glimmar,
Jag bryter dödliga drömmars bojor.
När dina rop har väckt mästaren,
Mörkret darrar, skuggorna sprider sig,
Forntida andar rör sig i min själ,
En bortglömd era börjar utspela sig.
För varje steg skakar marken under mig,
Bergen böjer sig, haven rasar,
Förändringens vindar, de piskar och ylar,
En kraftsymfoni som bryter molnen.
Åh, världens tyngd på mina axlar,
Uppgiften för handen, det okända undrar,
Men i mitt hjärta tänds en eld,
Född från djupet, ett odödligt ljus.
Dina rop har väckt mästaren,
Drömmaren vaknar, starkare och snabbare,
Med uråldrig kunskap och visdom oberättad,
Jag reser mig för att göra anspråk på det öde jag har.
Så hör den sovande jättens rop,
När mästaren dyker upp, tidsutmanande,
En hjälte pånyttfödd, genom strid och smärta,
Jag reser mig för att ge hopp till världen igen.
I nattens djup stiger jag upp,
En mästare född under himlen,
Dina rop har väckt mästaren,
Och jag vill inte vila, förrän mörkret skingras.