I "Song of Myself" skriver Whitman:"Jag firar mig själv och sjunger mig själv,/Och vad jag antar att du ska anta,/För varje atom som tillhör mig som god tillhör dig..." Detta tyder på att Whitman tror att döden är inte slutet på en människas existens, utan snarare en fortsättning på den i en annan form. Han skriver också:"Jag frågar inte den skadade hur han mår, för han vet;/Jag är nöjd/Jag ser döden från andra sidan." Detta tyder på att Whitman tror att döden inte är en smärtsam eller obehaglig upplevelse, utan snarare en fridfull och befriande sådan.
Däremot skriver Dickinson i "Because I Could Not Stop for Death", "Och vi passerade skolan, där barn kämpade,/På rasten - i ringen -/Vi passerade åkrarna med beteskorn - /Vi passerade den nedgående solen —/Eller snarare—han gick förbi oss..." Detta tyder på att Dickinson tror att döden kommer plötsligt och oväntat, och att det är något som ska undvikas om möjligt. Hon skriver också, "Vi pausade inför ett hus som verkade/En svullnad av marken—/Taket var knappt synligt—/Gesimsen—i marken." Detta tyder på att Dickinson tror att döden är en plats för mörker och instängdhet.
Sammantaget är attityden till döden i "Song of Myself" hyllande och livsbejakande, medan den i "Because I Could Not Stop for Death" är rädd och pessimistisk.