Är det sant att det inte finns något samband mellan tempo och tonart?

Det är inte strikt sant att det inte finns något samband mellan tempo och tonart, men i de flesta traditionella musik är korrelationen inte en fast regel. I västerländsk musik väljs ofta tempo och tonart oberoende av varandra, och förhållandet mellan dem är mer en fråga om musikkänsla än om någon fast form.

*I vissa fall* kan ett snabbare tempo antyda ett mer energiskt, optimistiskt humör, medan ett långsammare tempo kan innebära en mer avslappnad eller kontemplativ atmosfär. På liknande sätt kan vissa tonarter förknippas med specifika känslor eller egenskaper, såsom associeringen av tonarten A-dur med ljushet och munterhet, eller tonarten i c-moll med melankoli eller allvar.

Dessa associationer är dock subjektiva och inte alltid konsekventa, eftersom olika kompositörer och artister kan tolka och uttrycka förhållandet mellan tempo och tonart på olika sätt. I slutändan är det upp till kompositören, musikern eller artisten att bestämma hur tempo och tonart samverkar för att skapa det önskade musikaliska uttrycket.