1. Frånvaro av konsonans: Disharmonisk musik undviker eller minimerar ofta användningen av traditionella konsonantintervall som perfekta intervall (unisont, oktav), perfekta kvint och dur/moll terts. Istället betonar den dissonanta intervaller som mindre sekunder, dursjuntor och tritoner, vilket skapar en känsla av spänning och dissonans i musiken.
2. Okonventionella ackordstrukturer: Disharmonisk musik använder ofta ovanliga eller olösta ackord som avviker från typisk funktionell harmoni. Detta kan innebära användning av utökade ackord, tillagda toner, ändrade ackord eller polychord, vilket skapar en känsla av instabilitet och tvetydighet.
3. Klusterackord: Cluster ackord, som innebär att stapla flera toner utan hänsyn till traditionella röstledande regler, är ett vanligt inslag i disharmonisk musik. Dessa kluster skapar täta, dissonanta texturer som avviker från konventionella harmoniska strukturer.
4. Atonala melodier: Disharmonisk musik innehåller ofta atonala melodilinjer som saknar ett tydligt tonalt centrum eller hierarkisk organisation av tonhöjder. Dessa melodier använder ofta intervaller som är ovanliga i tonal musik, såsom förstärkta sekunder eller minskade tredjedelar, vilket resulterar i en dissonant och oförutsägbar melodisk kontur.
5. Utforskning av mikrotoner: En del disharmonisk musik ger sig in i mikrotonernas rike, som är tonhöjder som faller mellan de traditionella tolv halvtonerna i den kromatiska skalan. Användningen av mikrotoner utökar utbudet av tillgängliga dissonantintervall ytterligare, vilket skapar ett unikt och distinkt ljud.
6. Avantgarde-tekniker: Disharmonisk musik innehåller ofta olika avantgardetekniker som aleatoriska element, okonventionell instrumentering, utökade instrumentala tekniker eller användning av elektroniska manipulationer. Dessa tekniker bidrar till musikens dissonanta och experimentella karaktär.
Disharmonisk musik utmanar konventionella föreställningar om harmoni, tonalitet och melodisk struktur, och omfattar dissonans och experimenterande för att skapa nya ljudupplevelser. Kompositörer som använder disharmoniska tekniker inkluderar Igor Stravinsky, Arnold Schoenberg, John Cage, György Ligeti och många samtida kompositörer som utforskar nya gränser för musikaliskt uttryck.