Arts >> Kultur Nöje >  >> Musik >> Musik Grunderna

När började experimentell musik?

Experimentell musik har sina rötter i början av 1900-talet, särskilt i Europa och Nordamerika. Några av nyckelfigurerna förknippade med rörelsen inkluderar:

1. Erik Satie: Han anses ofta vara en av pionjärerna inom experimentell musik för sin okonventionella inställning till musikalisk komposition. Hans verk "Vexations" från 1893 bestod av en enda musikalisk fras som upprepades 840 gånger med olika harmonier och ifrågasatte traditionella föreställningar om form och struktur.

2. Arnold Schoenberg: Han spelade en avgörande roll i tidig experimentell musik genom sin utveckling av atonalitet och tolvtonsteknik. Dessa tekniker bröt sig loss från konventionella harmoniska metoder och utmanade etablerade normer inom musikkomposition.

3. John Cage: Cage växte fram som en framstående figur inom experimentell musik under eran efter andra världskriget. Hans användning av obestämdhet, tystnad och hittade föremål vidgade gränserna för vad som kunde betraktas som "musik". Anmärkningsvärda verk inkluderar 4'33" (1952) och Music of Changes (1951).

4. Karlheinz Stockhausen: Stockhausen var en mycket inflytelserik tysk kompositör känd för sitt utforskande av elektronisk musik och musique concrète. Hans verk, som "Gesang der Jünglinge" (1955-56) och "Kontakte" (1959-60), visade upp nya kombinationer av elektroniska och instrumentala ljud.

5. Terry Riley: Riley växte fram som en framstående figur inom amerikansk experimentell musik under 1960-talet. Hans användning av minimalism och repetitiva mönster i verk som "In C" (1964) och "A Rainbow in Curved Air" (1968) hade en djupgående inverkan på efterföljande generationer av musiker.

Experimentell musik fortsatte att utvecklas under hela 1900-talet, med inslag av brus, improvisation och multimedia. Experimentella tekniker och filosofier hittade också sin väg in i populärmusikgenrer, vilket utökade omfattningen och mångfalden av modern musik.

Musik Grunderna

Relaterade kategorier