I "Songs of Innocence" antar poeten William Blake en ton som till stor del är optimistisk, fridfull och full av vördnad och oskuld. Tonen i dikterna i denna samling är ofta glada, glada och fulla av förundran över naturens skönhet, ungdomens glädje och den inneboende oskulden hos de barn som fungerar som samlingens huvudämne.
Struktur:
- Korta rader och strofer: Dikterna är skrivna i korta enkla rader och strofer som bidrar till samlingens övergripande känsla av lätthet och lättläst.
- Figurspråk: Blake använder mycket bildspråk, som metaforer och personifiering, för att förstärka sina beskrivningar och skapa en levande och fantasifull atmosfär.
- Repetition: Upprepning av ord, fraser och bilder är ett framträdande inslag i "Songs of Innocence". Denna upprepning skapar en känsla av enhet, betonar viktiga teman och tillför en musikalisk kvalitet till dikterna.
- Bibliska anspelningar: Blake införlivar bibliska referenser och anspelningar i sina dikter och bygger på Bibelns bilder, karaktärer och teman för att vidareutveckla samlingens andliga och moraliska undertoner.
- Pastorala bilder: Många dikter i samlingen använder sig av pastorala bilder och hämtar inspiration från skönheten och enkelheten i livet på landet och naturen. Detta bildspråk understryker betoningen på den naturliga världen och barndomens oskuld.
- Symbolism: Blake använder ofta symbolik, där objekt och element får djupare betydelser bortom deras bokstavliga representationer. Denna symbolik lägger till lager av komplexitet till dikterna och uppmanar läsarna att fördjupa sig i deras underliggande budskap.
- Rim och rytm: Dikterna i "Songs of Innocence" använder olika rimscheman och rytmiska mönster, vilket bidrar till deras musikalitet och förbättrar deras minnesbarhet.