Det finns några anledningar till varför d-moll kan ses som en sorglig tonart. För det första innehåller den ett antal dissonanta intervall, som tritonen (mellan tonerna F och B) och den förminskade kvinten (mellan tonerna C och F♯). Dessa intervaller kan skapa en känsla av spänning och obehag. Dessutom är tonarten i d-moll relativt mörk och lågmäld jämfört med andra tonarter, vilket kan bidra till dess dystra stämning.
Det är dock viktigt att notera att tonarten i d-moll inte alltid används för att uttrycka sorg. Det kan också användas för att uttrycka ett brett spektrum av andra känslor, såsom längtan, ånger och till och med ilska. Till exempel innehåller Mozarts opera Don Giovanni flera scener i d-moll som uttrycker karaktärens skuld och ånger.
Ytterst bestäms innebörden av ett visst musikstycke av kompositörens avsikt, och inte av tonarten det är skrivet i. Tonarten i d-moll kan dock ofta ge ett starkt känslomässigt sammanhang för ett musikstycke, och det är en nyckel som har använts av många stora kompositörer för att skapa några av deras mest minnesvärda verk.