1. Personal :En uppsättning av fem horisontella linjer som kallas staven, där toner placeras för att representera tonhöjd.
2. Klyv :En symbol placerad i början av notstaven för att indikera tonhöjdsreferensen för olika musikinstrument eller röster. Vanliga nyckel inkluderar diskantklaven (G-klav) och basklav (F-klav).
3. Anteckningar :Notsymboler placeras på staven för att representera olika tonhöjder. Anteckningshuvuden kan fyllas (för hel-, halv- och kvartsnoter) eller ofyllda (för åttondels-, sextondels- och trettiosekundersnoter) och kan placeras på eller mellan notstavarna.
4. Stjälkar :Linjer fästa på anteckningshuvuden som sträcker sig över eller under dem, som indikerar anteckningens varaktighet.
5. Flaggor och strålar :Flaggor är små drag fästa på stjälkar, vilket minskar antalet toner i långa rytmer. Balkar förbinder stjälkarna av på varandra följande toner av samma varaktighet.
6. Barlines :Vertikala linjer ritade över staven för att markera tidsintervall och början/slutet av musikaliska fraser eller avsnitt.
7. Tidssignaturer :Visas i början av noten och ange notvärdet och pulsen för varje takt. Vanliga taktarter inkluderar 4/4 (fyra slag per takt med kvartsnoter som taktslag), 2/4 (två slag per takt med fjärdedelsnoter som taktslag) och så vidare.
8. Nyckelsignaturer :Symboler placerade i början av noten för att indikera tonens mittpunkt och eventuella skarpa eller plattor som ska läggas till konsekvent till specifika noter för hela stycket.
9. Oavsikter :Symboler som läggs till bredvid toner för att ändra deras tonhöjd med skarp (#), platt (b), dubbel skarp (x) eller dubbel platt (bb) i förhållande till den angivna tonarten.
10. Dynamik :Symboler som anger hur högt eller mjukt ett musikstycke ska spelas. Exempel inkluderar forte (f) för högt, piano (p) för mjukt, crescendo (cresc.) för gradvis ökande volym och diminuendo (dim.) för gradvis minskande volym.
11. Tempo och uttryck :Metronommarkeringar (t.ex. ♩ =120) anger önskad hastighet för ett stycke i slag per minut. Expressiva textmarkeringar, som dolce (söt), vivace (livlig) eller con brio (med kraft), ger mer detaljerade tolkningsinstruktioner.
12. Artikulation :Artikulationssymboler som staccato (korta, fristående toner), legato (släta, sammankopplade toner), accent (^), tenuto (uthållig ton) och marcato (markerad, starkt accentuerad) indikerar hur toner ska spelas.
Dessa nottecken, tillsammans med många fler, bildar notspråket. Genom att förstå och tolka dessa symboler korrekt kan musiker exakt utföra eller återge de musikaliska idéer och känslor som kompositören avsett.