1. Ekonomisk depression efter kriget: Efter första världskriget upplevde Kanada en allvarlig ekonomisk nedgång. Detta ledde till utbredd arbetslöshet, lönesänkningar och inflation, vilket skapade svårigheter för många arbetare.
2. Dåliga arbetsförhållanden: Arbetare i Winnipeg mötte dåliga arbetsförhållanden, inklusive långa timmar, låga löner och osäkra miljöer. De saknade också grundläggande rättigheter som rätten att organisera fackföreningar.
3. Regeringens förtryck: Den kanadensiska regeringen, särskilt i Manitoba, var djupt fientlig mot fackföreningar. De undertryckte aktivt strejker och fackföreningsarbetet, ofta med hjälp av polisstyrka och hot.
4. Social och politisk oro: Krigsåren hade lett till en ökning av social och politisk oro. Soldater som återvände från kriget mötte svårigheter att hitta arbete, och det fanns en växande känsla av missnöje med det befintliga politiska och ekonomiska systemet.
5. Påverkan av radikala idéer: Några av strejkarna påverkades av socialistiska och kommunistiska idéer. De trodde att det kapitalistiska systemet i sig var orättvist och att arbetarna behövde ta kontroll över produktionsmedel.
6. "One Big Union" -rörelsen: En Big Union (OBU) -rörelse försökte skapa en enda, kraftfull arbetsorganisation som skulle representera alla arbetare i Kanada. Denna rörelse fick dragkraft i Winnipeg och gav en plattform för organiserad protest.
7. "Citizen's Committee of 1000": En grupp rika affärsmän bildade denna kommitté som svar på strejken. Deras mål var att bryta strejken och upprätthålla de befintliga kraftstrukturerna. De kampanjer aktivt mot arbetarna och drev offentlig harsel mot strejkarna.
8. Den "blodiga lördag" -händelsen: Den 21 juni 1919 bröt den kungliga nordvästmonterade polisen våldsamt en fredlig demonstration och skadade många människor. Denna händelse radikaliserade ytterligare strejkarna och ökade spänningarna.
9. Arrestationen av strejkledare: Regeringen arresterade och fängslade slutligen många av strejkledarna och slutade effektivt strejken.
Winnipeg General Strike var ett viktigt ögonblick i kanadensisk arbetshistoria. Det framhöll tidens djupa sociala och ekonomiska ojämlikheter och regeringens villighet att undertrycka arbetskraftsaktivism. Medan det i slutändan misslyckades, banade det vägen för framtida rörelser för arbetskraftsrättigheter och hjälpte till att öka medvetenheten om behovet av social rättvisa i Kanada.