Korsbränning hade också en stark historisk betydelse för KKK. Det brinnande korset var en symbol för tempelriddarna, en medeltida kristen militärordning som förknippades med korstågen. KKK såg sig själva som dagens korsfarare som kämpade för att skydda den vita överhögheten och den protestantiska kristendomen. Genom att bränna kors åberopade KKK denna historiska symbolik för att legitimera deras handlingar.
Utöver dess symboliska betydelse användes korsbränning också av KKK som en form av psykologisk krigföring. Bränningen av ett kors i ett samhälle orsakade ofta rädsla och oro, störde vardagen och fick människor att känna sig otrygga. Det var ett sätt för KKK att visa sin makt och kontroll, och påminna sina mål om att de ständigt var hotade.
Korsbränning förblir en stark symbol för hat och rasism förknippad med KKK och andra vita supremacistiska grupper. Det anses vara ett hatbrott i många jurisdiktioner, och lagar har antagits för att kriminalisera bränning av kors med avsikt att skrämma eller terrorisera.