2. Att bevara unionen: Fackliga soldater var patriotiska och kände en stark känsla av lojalitet mot USA. De trodde på att bevara unionen och var villiga att kämpa för att förhindra dess upplösning.
3. Kämpar för demokrati: Fackliga soldater trodde att de kämpade för demokrati och individuella rättigheter. De såg konfederationen som ett hot mot dessa värderingar och försökte försvara dem.
4. Ekonomisk möjlighet: Vissa unionssoldater motiverades av löftet om ekonomiska möjligheter efter kriget. De hoppades att besegra konfederationen skulle leda till ökat välstånd och bättre levnadsvillkor.
5. Anti-södra sentiment: Vissa fackliga soldater hade negativa stereotyper och fördomar mot sydlänningar och såg dem som arroganta, aristokratiska och grymma. Dessa känslor underblåste deras vilja att slåss mot konfederationen.
6. Stödja Lincolns ledarskap: Många fackliga soldater beundrade och respekterade president Abraham Lincoln. De trodde på hans vision för landet och var engagerade i att stödja hans politik.
7. Rädsla för konfederationens expansion: Fackliga soldater var oroliga för att om konfederationen vann, skulle den utöka sitt territorium och sprida slaveriet till nya regioner i USA.
8. Desire for Unity: Vissa fackliga soldater trodde att inbördeskriget var en möjlighet att främja enhet och sammanhållning inom landet. De hoppades att besegra konfederationen skulle föra nationen samman.
9. Religiös övertygelse: För vissa unionssoldater spelade deras religiösa övertygelse en roll i deras beslut att slåss. De såg konflikten som ett moraliskt korståg och trodde att de kämpade för Guds sak.
10. Personliga motiv: Varje unionssoldat hade sina egna personliga skäl för att slåss. Dessa kan inkludera en känsla av äventyr, en önskan att tjäna sitt land, ett engagemang för en viss sak eller en kombination av faktorer.