Signalstabilitet:FM-signaler är mindre känsliga för brus och störningar jämfört med AM-signaler. Brus och störningar kan förvränga en signals amplitud, vilket gör det svårt att återställa den ursprungliga informationen. FM, å andra sidan, kodar information i frekvensvariationerna för bärsignalen, som påverkas mindre av dessa distorsioner. Detta gör FM mer pålitlig och lämplig för långdistanskommunikation.
Högre bandbredd:FM-signaler upptar en bredare bandbredd jämfört med AM-signaler. Denna bredare bandbredd möjliggör ljudöverföring av bättre kvalitet och inkludering av ytterligare information, såsom stereoljud och digital data. Med tillgången till en bredare bandbredd kan FM-signaler stödja mer komplexa ljudöverföringar med högre kvalitet.
Signalstyrka:FM-signaler tenderar att ha starkare signalstyrka på längre avstånd än AM-signaler. Detta beror på att FM-signaler sprids mer effektivt genom olika miljöer, inklusive byggnader, träd och andra hinder. AM-signaler, å andra sidan, kan dämpas och förvrängas av dessa hinder, vilket gör dem mindre tillförlitliga för långdistanskommunikation.
Avståndstäckning:På grund av sin överlägsna signalstabilitet, högre bandbredd och starkare signalstyrka kan FM-signaler resa längre sträckor utan betydande försämring jämfört med AM-signaler. Detta gör FM mer lämpad för sändningar över stora områden och säkerställer tillförlitlig mottagning på avlägsna eller lantliga platser.
Det är dock värt att notera att det finns andra faktorer som kan påverka valet av moduleringsteknik för långdistanskommunikation, såsom typen av överförd information, regler och tillgänglig infrastruktur. Både AM och FM har sina egna fördelar och nackdelar, och de specifika kraven för kommunikationssystemet kommer att avgöra den mest lämpliga moduleringsmetoden.