Dufay föddes i Hainaut, i det som nu är Belgien, och tillbringade större delen av sin karriär i Italien, där han tjänstgjorde som sångare och kompositör vid det påvliga kapellet i Rom och vid hovet hos familjen Este i Ferrara. Han reste också mycket i hela Europa och besökte Frankrike, England och Nederländerna.
Dufays musik kännetecknas av dess användning av rik polyfoni, komplexa rytmer och uttrycksfulla melodier. Han komponerade en mängd olika vokala och instrumentala verk, inklusive mässor, motetter, sekulära sånger och instrumentala stycken. Hans musik var mycket inflytelserik och bidrog till att forma utvecklingen av västerländsk musik på 1400-talet.
Dufay var också en viktig musikteoretiker och skrev flera avhandlingar om musik. Han var den första kompositören som använde termen "musica reservata" för att beskriva en ny stil av polyfonisk musik som var mer komplex och sofistikerad än dåtidens traditionella polyfoni.
Dufays musik fortsätter att framföras och avnjutas idag, och han anses vara en av de viktigaste gestalterna i västerländsk musiks historia.