Det vanligaste sättet att idiofoner producerar ljud är genom att slås med en visp eller klubba. Detta får materialet i idiofonen att vibrera, vilket skapar ett ljud. Till exempel består en xylofon eller marimba av en serie trästänger som slås med klubbor för att producera olika tonhöjder. På liknande sätt slås en gonggong med en klubba för att producera ett högt, resonant ljud.
Vissa idiofoner, som klockor, cymbaler och trianglar, slås med en visp eller gnuggas med en pinne. Detta får instrumentets metall att vibrera, vilket ger ljud. Till exempel slås en klocka med en klaff eller hammare, vilket får klockans metall att vibrera och skapa ett ringande ljud. Cymbaler krockar med varandra, vilket gör att cymbalernas metall vibrerar och producerar ett skimrande, kraschande ljud.
Andra idiofoner, som kastanjetter eller klaver, klickas ihop. Detta får instrumentets trä eller ben att vibrera, vilket ger ett skarpt slagljud. Till exempel klickas kastanjetter ihop mellan fingrarna för att skapa ett rytmiskt ljud som ofta förknippas med spansk musik. Claves är två träpinnar som slås ihop och skapar ett skarpt, klickande ljud som används i afrokubansk musik.
Vissa idiofoner, som en sångskål eller en musiksåg, vibreras direkt. Sångskålar är gjorda av metall och ger ett rikt, resonant ljud när de slås runt kanten med en klubba eller gnuggas runt kanten med en pinne. En musiksåg är gjord av metall och ger ett jämnt, eteriskt ljud när en båge dras över kanten.
Sammanfattningsvis producerar idiofoner ljud genom själva instrumentets vibrationer. De kan slås, gnuggas, klickas eller vibreras för att skapa olika ljud och tonhöjder. Mångfalden av material som används vid konstruktionen av idiofoner, som trä, metall och ben, bidrar till det breda utbudet av ljud som de kan producera.