Humör:
* Spännande och olycksbådande: Berättelsen bygger gradvis upp spänningar och skapar en känsla av föranmälan och förväntan. De märkliga händelserna, det låsta rummets mysterium och det ständiga hotet om fara håller läsaren på kanten.
* Klaustrofobiskt: Husets begränsade utrymme, de trånga rummen och känslan av att vara instängd av den osynliga faran bidrar till en känsla av klaustrofobi.
* Isolerad och ensam: Helen Stoners sårbarhet och beroende av Holmes, tillsammans med bristen på stöd från hennes omgivning, skapar en känsla av isolering.
* Föranande och kusligt: Beskrivningen av det gamla huset, de konstiga ljuden och de oförklarade händelserna skapar en kuslig och oroande atmosfär.
Ton:
* Seriös och analytisk: Berättelsen berättas på ett fristående och objektivt sätt, med fokus på detaljerna i fallet och de logiska slutsatserna av Holmes.
* Intensiv och dramatisk: Berättelsen är fylld av ögonblick av ökad spänning, som kulminerar i en dramatisk klimax.
* Mörkt och olyckligt: Närvaron av den dödliga ormen och brottets oroande karaktär ger berättelsen en mörk och olycklig ton.
* Lätt humoristiskt: Även om den övergripande tonen är allvarlig, finns det stunder av subtil humor, särskilt i Holmes interaktioner med Dr. Roylott och hans observationer om fallet.
Kombinationen av dessa stämningar och toner skapar en unik och fängslande läsupplevelse. Berättelsen är både spännande och skrämmande och lämnar ett bestående intryck på läsaren.