Gitarren, Lorcas avgörande symbol för Andalusiens själ, är en konstant närvaro genom hela hans verk. I sin "Gitarren" använder han den som en metafor för livets bräcklighet och förgänglighet. Klossandet av gitarrsträngarna är som en klocka, som räknar ner sekunderna till vår oundvikliga bortgång. Gitarrens sorgliga ljud ekar de dödas klagan och de levandes smärta. Det är en påminnelse om att döden alltid är närvarande, även mitt i livet.
Melankoli
Gitarren är också en symbol för melankoli, ett genomgående tema i spansk kultur. Gitarrens "duende", eller ande, sägs vara en blandning av glädje och sorg, och denna dikotomi återspeglas i själva musiken. Gitarren kan producera de vackraste och mest spöklika melodierna, men de är ofta färgade av sorg. Denna bitterljuvhet speglar den spanska upplevelsen, präglad av både glädje och smärta, firande och tragedi.
Passion
Gitarren är ett instrument för passion, och denna passion återspeglas i Lorcas författarskap. Hans dikter och pjäser är fyllda av intensiva känslor, och gitarren används ofta för att uttrycka denna känsla. I "The Guitar" liknas gitarrens strängar vid "vindens nerver" och "stjärnornas röster". Gitarren är en kanal för de mest kraftfulla och primära känslorna, och det är genom gitarren som Lorcas karaktärer uttrycker sin kärlek, hat, glädje och sorg.
Minne
Gitarren är ett minneslager, och detta är ett annat tema som utforskas i Lorcas "The Guitar". Strängarna på gitarren sägs vara "fulla av minnen", och de kan transportera lyssnaren till olika tider och platser. Gitarren kan frammana det förflutna, nuet och framtiden, och det är en påminnelse om att allt hänger ihop.
Gitarren, som representerad i Lorcas litteratur, förkroppsligar ett komplext samspel mellan liv och död, glädje och sorg, och passion och minne. Genom sina symboliska och musikaliska krafter blir gitarren ett djupt kärl för att uttrycka essensen av den mänskliga upplevelsen och tillvarons djupa realiteter.