1. Formalisering och standardisering:
* Fayol: Underströk behovet av tydliga regler och förfaranden, men Weber tog detta vidare och förespråkade standardisering över hela organisationen. Detta inkluderar skriftliga arbetsbeskrivningar, konsekventa prestationsutvärderingar och formaliserade kommunikationskanaler.
* Inverkan: Detta lägger till ett lager av objektivitet och förutsägbarhet till Fayols principer, vilket gör dem mer tillämpbara på stora, komplexa organisationer.
2. Hierarki och specialisering:
* Fayol: Förordade en tydlig befälsordning och specialisering av arbetsuppgifter.
* Weber: Förstärkte detta koncept med fokus på tydligt definierade roller och ansvarsområden baserad på expertis och auktoritet. Detta skapar en auktoritetshierarki där beslutsfattandet flyter från topp till botten.
* Inverkan: Detta stärker organisationens struktur och effektivitet, vilket säkerställer tydliga ansvarslinjer.
3. Opersonlighet:
* Fayol: Betonade rättvisa och opartiskhet i beslutsfattandet.
* Weber: Introducerade begreppet opersonlighet på arbetsplatsen, menar regler och rutiner bör gälla lika för alla, oavsett personliga relationer. Detta hjälper till att minimera favorisering och partiskhet.
* Inverkan: Detta stärker objektivitet och rättvisa, vilket skapar en mer rättvis och transparent arbetsmiljö.
4. Meritokrati:
* Fayol: Insåg vikten av att välja ut och främja individer utifrån kompetens.
* Weber: Främjade ett meritokratiskt system där individer väljs ut och befordras utifrån deras kvalifikationer och prestationer. Detta uppmuntrar talangutveckling och erkänner bidrag.
* Inverkan: Detta hjälper till att attrahera och behålla begåvade individer, vilket främjar en kultur av ständiga förbättringar.
I huvudsak tillhandahöll Weber en mer detaljerad och formell ram för de ledningsprinciper som Fayol skisserade. Hans betoning på standardisering, hierarki, opersonlighet och meritokrati bidrog till att göra Fayols principer mer robusta och applicerbara på storskaliga, byråkratiska organisationer.
Det är viktigt att notera att både Fayol och Webers idéer har sina fördelar och nackdelar. Medan deras teorier ger värdefulla insikter om organisationsstruktur och ledning, kan de också kritiseras för att vara för stela och oflexibla. Moderna förvaltningsmetoder bygger ofta på båda dessa ramar samtidigt som de anpassas till de specifika behoven hos olika organisationer och sammanhang.