Allegro är en av de vanligaste tempomarkeringarna som används i västerländsk klassisk musik. Det finns ofta i satser av symfonier, sonater, konserter och andra instrumentala stycken, såväl som i operor, oratorier och andra sångverk.
Termen "allegro" kommer från det italienska ordet "allegro", som betyder "glad", "livlig" eller "glad". Detta återspeglar den ljusa, optimistiska karaktären som vanligtvis förknippas med musik i allegrotempo.
Allegro kontrasteras ofta med andra tempomarkeringar som Adagio (långsamt och graciöst), Andante (måttligt tempo) och Presto (mycket snabbt).
Här är några exempel på musikstycken i allegrotempo:
1. "Allegro" från Beethovens symfoni nr 5 i c-moll
2. "Allegro con brio" ur Mozarts symfoni nr 40 i g-moll
3. "Allegro vivace" ur Haydns stråkkvartett i C-dur, op. 76, nr 3
4. "Allegro ma non troppo" från Bachs Brandenburgerkonsert nr 3 i G-dur
5. "Allegro furioso" från Vivaldis violinkonsert i a-moll, op. 3, nr 6