Detta var en standardbildhastighet för animering på 1990-talet och används fortfarande idag.
Även om 24 fps kan verka lågt med dagens standarder (filmer använder nu ofta 24 eller till och med 48 fps), men det var tillräckligt för att skapa en illusion av mjuk rörelse i dessa tecknade serier. Animatörer använde en mängd olika tekniker för att förbättra smidigheten, inklusive:
* Begränsad animering: Denna teknik innebär att man använder färre bilder per sekund för statiska scener eller ögonblick med mindre rörelse, och fler bilder för dynamiska actionsekvenser.
* Animeringscykler: Dessa är upprepade slingor av animation som kan användas för att skapa en illusion av kontinuerlig rörelse, som att gå eller springa.
* Försiktig timing: Animatörer justerar timingen för varje bildruta för att skapa önskad känsla av hastighet och flöde.
I slutändan bidrog dessa faktorer i kombination med animatörernas konstnärskap och skicklighet till flytandet och charmen hos dessa klassiska tecknade serier.