- I början av 1900-talet sågs ett förnyat intresse för klassiska indiska dansformer, som Bharatanatyam, Kathak, Kuchipudi och Odissi.
- Dansare som Rukmini Devi Arundale, Uday Shankar och Shanti Bardhan spelade avgörande roller för att återuppliva och popularisera dessa konstformer.
2. Fusion och experiment:
– Dansare började experimentera med fusionsdans, kombinerade element från olika klassiska former eller införlivade västerländska danstekniker.
– Uday Shankars fusion av indisk klassisk dans med västerländsk balett och modern dans var banbrytande.
3. Filmiskt inflytande:
– Framväxten av den indiska filmindustrin, särskilt Bollywood, hade en betydande inverkan på dansformer.
– Många filmsånger och -danser blev populära, vilket påverkade populärkulturen och danstrender.
4. Uppkomsten av Bollywooddans:
- Bollywooddans uppstod som en distinkt genre, som visade upp en blandning av klassisk indisk dans, folkdans och samtida stilar.
– Koreografer som Saroj Khan, Vaibhavi Merchant och Farah Khan formade Bollywood-dansscenen.
5. Kathakali och Mohiniyattam Revival:
- Kathakali, en traditionell dans-dramaform från Kerala, upplevde en väckelse under 1900-talet.
- Mohiniyattam, den klassiska dansformen från Kerala, fick också framträdande plats, populärt av dansare som Kalamandalam Kalyanikutty Amma.
6. Folk- och stamdansrenässans:
– Det fanns en förnyad uppskattning för folk- och stamdansformer, vilket lyfte fram deras kulturella betydelse.
– Folkdansfestivaler och uppträdanden blev vanliga och visade upp olika regionala dansstilar.
7. Samtida dans:
– Samtida dans växte fram som en ny uttrycksform, blandar element från olika dansgenrer och inkorporerar innovativ koreografi.
- Koreografer som Chandralekha, Astad Deboo och Navtej Johar var pionjärer för samtida dans i Indien.
8. Globalisering och tvärkulturellt utbyte:
– Indisk dans fick globalt erkännande, vilket ledde till tvärkulturella samarbeten och framträdanden av indiska dansare utomlands.
- Dansare som Astad Deboo, Alarmel Valli och Aditi Mangaldas visade upp indisk dans på internationella scener.
9. Institutionellt stöd:
- Inrättandet av dansakademier, institut och universitet gav formell träning och utbildning i dans.
– Dessa institutioner hjälpte till att bevara och förmedla klassisk danskunskap till kommande generationer.
10. Dansterapi och fitness:
– Dans började utforskas i terapeutiska syften och som en form av fysisk kondition.
- Yoga, en traditionell indisk praktik, blev populär över hela världen för dess fördelar för kropp och själ, med dansliknande rörelser.
Dessa förändringar återspeglar utvecklingen och dynamiken inom indisk dans under 1900-talet, och omfattar både tradition och innovation samtidigt som de behåller en djup koppling till Indiens rika kulturarv.