De tidigaste bevisen på dans går tillbaka till förhistorisk tid, med grottmålningar och artefakter som tyder på att människor ägnade sig åt rytmiska rörelser så långt tillbaka som 30 000 f.Kr. Dessa tidiga danser kan ha använts för ritualistiska syften, såsom jaktceremonier, fertilitetsriter och religiösa ceremonier.
Forntida civilisationer
Dans var en integrerad del av antika civilisationer runt om i världen. I Egypten användes dans för religiösa ritualer och underhållning, och fanns till och med med i hieroglyfer. I Grekland ansågs dans vara en konstform och var nära knuten till teater och musik. I Rom användes dans för både religiösa och sociala tillfällen.
Medeltida eran
Under medeltiden sågs dans ofta som en syndig aktivitet och avskräcktes av kyrkan. Dans fortsatte dock att framföras, ofta i form av folkdanser och hovdanser.
Renässanstiden
Renässansen såg ett förnyat intresse för dans, och det blev ett populärt tidsfördriv för överklassen. Dansmästare anställdes för att lära ut de senaste danserna och dansmanualer publicerades.
Barocktiden
Under barocktiden utvecklades nya dansformer, som menuetten och gavotten. Dessa danser var mycket stiliserade och framfördes ofta på stora baler.
Klassisk tid
Under den klassiska eran blev dansen mer raffinerad och elegant. Fokus låg på grace och precision, och dansare förväntades ha perfekt teknik.
Romantisk era
Den romantiska eran såg en återgång till mer känslomässig och uttrycksfull dans. Denna era såg uppkomsten av ballerina, och baletter blev allt populärare.
Modern
Den moderna eran såg dans bryta sig fri från begränsningarna av traditionella former och tekniker. Dansare började experimentera med nya rörelser och stilar, och nya dansformer, som jazzdans, steppdans och hiphop, dök upp.
Samtida era
Dans i den samtida eran fortsätter att utvecklas och förnyas, med nya dansstilar och tekniker som dyker upp hela tiden. Dans har blivit ett globalt fenomen och njuts av människor i alla åldrar och kulturer.