Binoyugan-dansen har sitt ursprung i en gammal ritual utförd av Mandaya-stammen på Filippinerna. Man tror att dansen skapades som ett sätt att hedra skogens och bergens andar och att be om deras skydd. Dansen framfördes också för att fira speciella tillfällen som bröllop och festivaler.
Binoyugan-dansen framförs vanligtvis av en grupp kvinnor, även om män också kan delta. Dansarna bär färgglada kostymer och tillbehör, och de använder en mängd olika rekvisita som svärd, sköldar och bambustänger. Dansen kännetecknas av dess komplexa fotarbete och intrikata handrörelser, som efterliknar rörelserna hos djuren och skogens andar.
Binoyugan-dansen är en viktig del av Mandaya-stammens kulturarv. Det är ett vackert och levande uttryck för deras tro och traditioner, och det är en populär attraktion för turister som besöker Filippinerna.
Här är en mer detaljerad tidslinje över Binoyugan-dansens historia:
* Förkolonial period (före 1521) :Binoyugan-dansen tros ha sitt ursprung under den förkoloniala perioden, när Mandaya-stammen fortfarande utövade sin traditionella animistiska religion. Dansen framfördes som ett sätt att hedra skogens och bergens andar och be om deras skydd.
* Spansk kolonialtid (1521-1898) :Under den spanska kolonialtiden undertrycktes Binoyugan-dansen av de spanska myndigheterna, som såg den som en form av hedendom. Dansen fortsatte dock att framföras i hemlighet av Mandaya-stammen.
* Amerikansk kolonialperiod (1898-1946) :Under den amerikanska kolonialtiden återupplivades Binoyugan-dansen och uppmuntrades av de amerikanska myndigheterna, som såg det som ett sätt att främja den filippinska kulturen. Dansen framfördes vid olika kulturevenemang och festivaler, och den blev en populär attraktion för turister.
* Postkolonial period (1946-nutid) :Efter att Filippinerna fick självständighet 1946 fortsatte Binoyugan-dansen att framföras som ett sätt att fira filippinsk kultur och arv. Dansen framförs nu på olika kulturevenemang och festivaler, och den lärs även ut i skolor och universitet.
Binoyugan-dansen är en viktig del av Mandaya-stammens kulturarv, och den är ett vackert och levande uttryck för deras tro och traditioner. Dansen är ett bevis på Mandaya-folkets motståndskraft, som har bevarat sin kultur trots århundraden av kolonisering och utländskt inflytande.