1. Tidiga skrifter:De tidigaste kända skrifterna om dans går tillbaka till den antika grekiske filosofen Platon, som diskuterade dans i sitt verk "Lagtarna" (ca 350 fvt). Andra tidiga texter som nämner dans inkluderar Bibeln, kinesiska texter från Han-dynastin (ca 206 f.Kr. - 220 e.Kr.) och indiska texter som Natyashastra (ca. 2:a århundradet f.Kr. - 2:a århundradet CE).
2. Renässans- och barockperioder:Under renässans- och barockperioderna (1300-1700-talen) blev dans allt mer populärt som en form av underhållning och social aktivitet. Detta ledde till publiceringen av flera dansmanualer, som Domenico da Piacenzas "De arte saltandi et choregraphiae" (1455) och Fabritio Carosos "Il Ballarino" (1581). Dessa manualer beskrev stegen, teknikerna och den sociala etiketten förknippade med olika danser på den tiden.
3. 1800-talet:På 1800-talet utvecklades balett och modern dans, liksom framväxten av danskritik och stipendium. Den franske kritikern Jean-Georges Noverre publicerade sin inflytelserika avhandling "Letters on Dancing and Ballets" (1760), som förespråkade integrationen av dans med musik och drama. I USA skrev danshistorikern John Martin mycket om dans, och hans bok "The Dance" (1936) anses vara ett framstående verk inom området.
4. 20th Century and Beyond:1900-talet bevittnade ett uppsving av intresse för dansstudier, med inrättandet av dansavdelningar vid universitet, spridningen av danstidskrifter och publikationer och framväxten av nya synsätt på danshistoria. Anmärkningsvärda figurer inom området inkluderar danshistorikerna Selma Jeanne Cohen, Doris Humphrey och Susan Leigh Foster. Danshistorien fortsätter att utvecklas, med ny forskning och stipendium som dyker upp hela tiden, vilket bidrar till vår förståelse av dansens historia och kulturella betydelse.