Det är inte ovanligt att jazzsångare inkluderar tolkningar av klassisk pop, folkmusik, blues och till och med klassisk musik i sina framträdanden. Till exempel, Ella Fitzgerald, som anses vara en av de största jazzsångarna genom tiderna, hade en mångsidig repertoar som sträckte sig över jazzstandards, showlåtar och poplåtar från Great American Songbook-eran.
Jazzsångare omtolkar ofta dessa gamla låtar genom att ingjuta dem med jazzelement som improvisation, synkopering och scatsång. Deras unika sångtekniker och improvisationsförmåga gör att de kan tillföra ett nytt perspektiv och en jazzkänslighet till låtar som inte är jazz, och skapar nya och fängslande tolkningar som fortfarande behåller originalets essens.
Genom att framföra gamla låtar från olika genrer visar jazzsångare sin mångsidighet och förmåga att få kontakt med en bredare publik. Dessa tolkningar fungerar också som en brygga mellan olika musikstilar, introducerar jazz till ett bredare spektrum av lyssnare och främjar tvärkulturell förståelse och uppskattning av olika musiktraditioner.
Så, ja, jazzsångare sjunger ofta gamla låtar som inte ursprungligen är jazz, visar upp sin vokala skicklighet och lägger till en unik jazzkänsla till låtar från olika epoker och genrer.