Historik:
Dansen tros ha sitt ursprung på 1700-talet. Det sägs att dansen skapades av en grupp bönder som firade en god skörd. Bönderna använde bambupinnar och lerkrukor som rekvisita för att skapa en livlig och energisk dans.
Prestanda:
Dansen utförs vanligtvis av en grupp manliga och kvinnliga dansare. Dansarna bär färgglada kostymer som är prydda med pärlor, paljetter och andra dekorationer. De manliga dansarna bär camisas (skjortor), byxor och kadang-kadang (halsdukar), medan de kvinnliga dansarna bär saya (kjolar), tapis (omslag) och camisa.
Dansarna bär rekvisita som inkluderar bangas (lerkrukor), salidsider (bambupinnar) och palakpak (bambukläppar). Bangorna är fyllda med vatten och salidsidorna används för att träffa bangas, vilket skapar ett rytmiskt ljud. Palakpaken används för att lägga till dansens rytm.
Dansen utförs vanligtvis i ett öppet utrymme, såsom ett torg eller en innergård. Dansarna bildar en cirkel och rör sig moturs. Stegen i dansen är ganska enkla och lätta att följa, vilket gör den till ett populärt val för sociala sammankomster och samhällsevenemang.
Musik:
Musiken till banga-salidsid spelas vanligtvis på en rondalla, som är en traditionell filippinsk stråkensemble. Rondallan består av en guitarra (gitarr), bandurria (mandolin), laud (luta) och octavina (ukulele). Musiken är livlig och livlig, och den bidrar till att skapa en festlig stämning.
Kulturell betydelse:
Banga-salidsid-dansen är en viktig del av den filippinska kulturen. Det är en symbol för landets rika historia och traditioner. Dansen framförs ofta på festivaler och andra speciella evenemang, och det är ett populärt val för sociala sammankomster och samhällsevenemang.