Hiphopens ursprung kan spåras till New York City, särskilt i Bronx. Framväxten av graffiti som en del av hiphop är nära knuten till stadsmiljön och unga människors önskan att hävda sin individualitet och kreativitet. Gatukonstnärer använde ofta sprayburkar för att skapa visuellt slående väggmålningar och skriva sina namn eller korta meddelanden på tunnelbanetåg, väggar och andra offentliga utrymmen.
Vissa individer, som CORNBREAD, TAKI 183, LEE, BARBARA 62, PHASE 2, CRASH och LADY PINK, anses vara pionjärer inom hiphopgraffiti och hade ett betydande inflytande på dess utveckling och stil. De tog med sig sitt unika konstnärliga förhållningssätt och perspektiv, med graffiti som ett sätt att uttrycka sig själv, kommunikation och berättande, vilket speglar deras erfarenheter och den kultur de var en del av.
Hiphopens graffiti spelade en viktig roll för att forma stadsområdenas visuella landskap och blev en symbol för motstånd, identitet och konstnärliga uttryck inom samhället. Den bar ofta politiska och sociala budskap och fungerade som en plattform för individer och grupper att kommunicera sina tankar och idéer. Med tiden blev graffiti globalt erkänd och fick kulturellt och konstnärligt värde, och utvecklades från ödmjuk gatuursprung till en respekterad konstform.