Efter sin död kommer Susie gradvis överens med sin nya tillvaro i "mellan". Hon observerar sin familj, klasskamrater och vänner när de navigerar i sina liv utan henne. Susies perspektiv skiftar från att vara en oskyldig observatör till en mer mogen och förstående själ.
Hennes förändring är tydligast i hur hon interagerar med sina nära och kära. I början kämpar hon för att kommunicera med dem och känner sig isolerad från deras liv. Men när berättelsen fortskrider lär sig Susie att nå ut till sin familj och sina vänner genom drömmar, minnen och visioner.
Dessutom blir Susie allt mer medveten om betydelsen av sitt eget liv och död. Hon börjar förstå vikten av att vårda varje ögonblick och leva fullt ut. Denna nyfunna visdom formar hennes interaktioner med andra och låter henne finna avslutning och helande.
I slutet av romanen har Susie anammat sin roll som observatör och beskyddare. Hon har kommit att förstå syftet med sin existens däremellan och har lärt sig att finna glädje i de kontakter hon gör. Susies förvandling från en oskyldig tjej till en klok och medkännande själ är ett av de centrala teman i romanen och fungerar som en påminnelse om de djupgående förändringar som liv och död kan medföra.