1. Enkelhet kontra lyx:
Byborna lever ett enkelt, ödmjukt liv där deras primära fokus ligger på att försörja sig och försörja sig själva. De beskrivs som "enkla folk", "vanliga gubbar" och "fattiga herdar". Däremot skildras domstolen i Camelot som en plats för storhet, lyx och extravagans, där rikedom och status visas. Domstolsmedlemmarna ägnar sig åt fester, turneringar och andra överdådiga tidsfördriv.
2. Fred vs. konflikt:
Byn skildrar en fridfull och harmonisk tillvaro där människor lever i lugn och ro. Tennyson använder termer som "tysta hem" och "tysta vägar" för att skildra denna fridfulla atmosfär. Å andra sidan plågas Camelot av konflikter, svek och maktkamper. Hovmedlemmarna är ständigt engagerade i politiska intriger och tävlar om kungens gunst.
3. Dygd kontra korruption:
Byborna framställs som att de besitter ädla dygder som ärlighet, uppriktighet och lojalitet. De beskrivs som "trogna män", "sanna hjärtan" och "lojala hjärtan". Däremot är domstolen i Camelot behäftad med moraliskt förfall och korruption. Många av riddarna är vanära, ägnar sig åt otillåtna affärer och plågas av girighet och lust.
4. Nöjdhet kontra ambition:
Byborna är nöjda med sina enkla liv och hyser inga stora ambitioner. De finner tillfredsställelse i sina blygsamma ansträngningar och fokuserar på sitt ansvar. Däremot är domstolen fylld av ambitiösa individer som söker makt, ära och erkännande. Denna ambition leder ofta till svartsjuka, avundsjuka och konflikter bland riddarna.
5. Stabilitet kontra förändring:
Byn representerar stabilitet och tradition. Byborna håller fast vid sina seder och värderingar och upprätthåller en känsla av kontinuitet och tillhörighet. Camelot, å andra sidan, upplever betydande förändringar och omvälvningar genom hela berättelsen. Riket genomgår olika prövningar, svek och inbördeskrig, som i slutändan leder till dess undergång.
Genom dessa kontraster lyfter Tennyson fram spänningen mellan idealism och verklighet, mellan det enkla livets renhet och ärlighet och det höviska samhällets korruption och moraliska förfall. Han menar att sann dygd och lycka kan ligga i bybornas ödmjuka existens snarare än i Camelots storhet.