En hypervisor är en virtualiseringsplattform som gör att flera operativsystem kan köras samtidigt på ett enda hårdvarusystem. Varje operativsystem körs i sin egen virtuella maskin (VM), som är isolerad från de andra virtuella datorerna och den underliggande hårdvaran. Hypervisorer kan vara antingen typ 1 eller typ 2.
* Typ 1 hypervisorer , även känd som bare-metal hypervisorer, körs direkt på hårdvaran utan behov av ett värdoperativsystem. Denna typ av hypervisor ger den högsta nivån av prestanda och isolering, men den är också mer komplex att hantera.
* Typ 2 hypervisorer , även känd som värdbaserade hypervisorer, körs ovanpå ett värdoperativsystem. Denna typ av hypervisor är lättare att hantera, men den ger inte samma prestandanivå eller isolering som en typ 1 hypervisor.
Hypervisorer används i en mängd olika miljöer, inklusive:
* Servervirtualisering: Hypervisorer kan användas för att konsolidera flera fysiska servrar till en enda virtualiserad miljö. Detta kan minska hårdvarukostnaderna, förbättra resursutnyttjandet och förenkla hanteringen.
* Skrivbordsvirtualisering: Hypervisorer kan användas för att leverera virtuella skrivbord till slutanvändare. Detta kan ge ökad flexibilitet och säkerhet, och kan minska behovet av fysiska datorer.
* Applikationsvirtualisering: Hypervisorer kan användas för att paketera och distribuera applikationer som virtuella apparater. Detta kan göra det lättare att distribuera och hantera applikationer och kan minska behovet av fysiska servrar.
Hypervisorer är en nyckelkomponent i moderna datormiljöer. De erbjuder ett sätt att förbättra effektiviteten, flexibiliteten och säkerheten.