I "Barnen" säger den icke namngivna berättaren aldrig uttryckligen vad som är "fel" på sina föräldrar. Berättelsen antyder dock flera frågor:
* Känslomässigt avstånd: Föräldrarna framställs som distanserade och känslomässigt fristående från sina barn. De engagerar sig i ytliga samtal och verkar mer bekymrade över sin egen oro än sina barns välmående.
* Brist på kommunikation: Familjen kämpar för att kommunicera effektivt, vilket leder till missförstånd och frustration. Berättarens föräldrar framställs som avstängda och ovilliga att dela med sig av sina tankar och känslor.
* Orealistiska förväntningar: Föräldrarna har orealistiska förväntningar på sina barn, särskilt när det gäller deras förståelse av vuxnas begrepp och känslor. De pressar barnen att agera äldre än de är, vilket leder till en känsla av utanförskap.
Istället för att direkt säga vad som är fel använder Barthelme subtila detaljer och berättarens iakttagelser för att skapa en bild av en dysfunktionell familj där kommunikationen är ansträngd och känslomässig anknytning saknas.