1. Hon skapar en gemensam utmaning: Hon börjar med att erkänna att gruppen (som inkluderar Percy) hade gått med på att skriva en spökhistoria. Detta sätter scenen för hennes senare kritik utan att direkt attackera makens förmågor.
2. Hon introducerar konceptet med en "ny" typ av spökhistoria: Hon menar att deras första försök var "fruktansvärda" och "för hemska" eftersom de förlitade sig på typiska övernaturliga element. Detta tyder på ett behov av ett annat tillvägagångssätt.
3. Hon lyfter subtilt sin egen idé: Hon föreslår sedan det "intressanta" konceptet om ett "väsen" som är född ur "vetenskapens instrument" istället för de traditionella spöklika uppenbarelserna. Detta positionerar hennes egen berättelse som en mer tankeväckande och nyskapande version av genren.
4. Hon flyttar fokus från sin man: Genom att lyfta fram gruppens gemensamma misslyckande och sedan presentera sin unika idé, erkänner Mary Shelley implicit Percys engagemang utan att peka ut honom för kritik.
Kort sagt, Mary Shelley använder smarta formuleringar för att försiktigt antyda att den traditionella spökhistorien kan begränsas utan att direkt kritisera Percys förmågor. Hon betonar behovet av ett nytt tillvägagångssätt, som banar väg för sitt eget innovativa skapande, Frankenstein.