Låt oss bryta ner anklagelserna Hamlet gör mot Ophelia och varför de är problematiska:
1. "Svaghet, du heter kvinna!"
Detta berömda citat tolkas ofta som ett fördömande av kvinnors inneboende svaghet. Det är dock viktigt att komma ihåg att Hamlet är i ett tillstånd av djup förtvivlan och sorg. Han projicerar sin smärta på Ophelia, skyller på henne för sitt eget lidande och gör henne till syndabock. Denna linje speglar också de patriarkala samhällsnormerna på Shakespeares tid, som såg kvinnor som svagare och mindre rationella än män.
2. "Tvivlar på att stjärnorna är eld;/Tvivlar på att solen rör sig;/Tvivlar på att sanningen är en lögnare,/Men tvivla aldrig på att jag älskar."
Här anklagar Hamlet Ophelia för att tvivla på hans kärlek till henne. Det är dock viktigt att komma ihåg att Ophelia är ett offer för manipulation och övergrepp. Hennes far, Polonius, och bror, Laertes, har instruerat henne att avbryta kontakten med Hamlet, vilket sannolikt har lett till hennes förvirring och ångest.
3. "Få dig till ett nunnekloster."
Detta kommando tolkas ofta som att Hamlet uppmanar Ophelia att gå in i ett kloster och avsäga sig världen. Även om detta är sant på ytan, är det också ett grymt och kvinnofientligt förslag. Han säger i huvudsak åt henne att gömma sig eftersom hon är en fara för honom och för hans eget förstånd.
Slutsats
Medan Hamlet anklagar Ophelia för vissa överträdelser, är det avgörande att förstå sammanhanget för hans anklagelser. De har sina rötter i hans egen interna kamp, tidens patriarkala fördomar och hans manipulation av andra. Ophelia är mer ett offer för omständigheterna än en syndare.