I fält av guld, där sommaren bor,
En doftande bris väver naturens trollformler,
Under en himmel av vidsträckt vidd,
Där viskningar dansar i mild trans.
Träden vajar med rytmisk nåd,
Deras löv prasslande, en söt famn,
Harmoniseras med strömmens mjuka flöde,
En melodi som lugnar själens låga.
Solen, en strålande sfär så ljus,
kastar sina strålar med gyllene kraft,
Lyser upp landets fridfulla,
En syn förtrollande, en pastoral dröm.
Åh, sommarbris, stanna för alltid,
I din varma famn, låt mitt hjärta gunga,
Ty i din närvaro finner jag befrielse,
Stilla stunder, en varaktig frid.