1. Metafor :"Tänkte att jag skulle hitta ett sätt att ta mig runt, det här gjorde ont."
– Den här raden jämför den känslomässiga smärtan av förlorad kärlek med ett fysiskt hinder som talaren behöver navigera runt.
2. Liknande :"Ingenting kan jämföras, inga bekymmer eller bryr dig, gör dig av med dessa blues."
– Här jämför sångaren hjärtesorgens oöverträffade styrka med en ihållande känsla av sorg och uppgivenhet.
3. Personifiering :"Skratten har tystnat"
– Den här raden ger det abstrakta begreppet skratt mänskliga egenskaper genom att tillskriva förmågan att dö ner, som en person.
4. Anaphora :"Sträck det, jag hittar någon som du..." (upprepas flera gånger)
– Upprepningen av "never mind" och "like you" skapar betoning och bygger känslomässig intensitet i låtens refräng.
5. Paradox :"Jag hatar att dyka upp ur det blå, objuden, men jag kunde inte hålla mig borta."
- Sångaren uttrycker en motsägelsefull önskan att synas och inte synas i livet för den person de tilltalar, vilket lyfter fram komplexiteten i deras känslor.
6. Enjambment :"Om jag var bra, varför lämnade du då?
Säg inte att vi inte kunde växa"
– Fortsättningen av tanken över linjebrytningen i första raden ger en känsla av brådska och genomslagskraft till frågan, medan den andra linjen, trots sin separation, förblir nära sammankopplad.
7. Alliterering :"Jag önskar inget annat än det bästa för dig också"
- Upprepningen av "b"-konsonantljudet i den här raden skapar en känsla av jämnhet och betoning.
8. Retorisk fråga :"Hur kan jag älska när jag är den enda här."
– Adele ställer en fråga utan att förvänta sig ett direkt svar, och reflekterar över utmaningarna med att älska när man känner sig ensam och isolerad.
Dessa förekomster av bildspråk bidrar till den känslomässiga resonansen och djupet i låten, vilket gör att lyssnaren kan få kontakt med Adeles personliga resa av hjärtesorg och helande.