1. Ungdom och ålder: Dikten ställer bildspråket av ungdom och ålder samman. Talaren, som befinner sig i livets senare skeden, uttrycker sin önskan att fly begränsningarna av fysiskt åldrande och uppleva en förnyad vitalitet och kreativitet. Denna sammanställning belyser dikotomien mellan ungdomens tillfälliga natur och konstens varaktiga väsen.
2. Byzantium och Irland: Yeats kontrasterar den livliga staden Byzantium, med dess rika kulturarv och konstnärliga prakt, med Irlands jämförelsevis rustika och lantliga landskap. Denna sammanställning tjänar till att betona talarens längtan efter en mer stimulerande och estetiskt engagerande miljö.
3. Liv och död: Genom hela dikten brottas talaren med teman liv, död och transcendens. Han sammanställer bilder av förfall och dödlighet med visioner om odödlighet och konstnärlig återfödelse. Denna kontrast understryker talarens kamp mellan hans fysiska förfall och hans önskan om ett bestående arv genom konsten.
4. Klassisk konst och modern civilisation: Yeats drar paralleller mellan klassisk konsts bestående skönhet och visdom och den moderna civilisationens flyktiga, ytliga aspekter. Sammanställningen av dessa element uppmanar läsarna att reflektera över konstens värde och betydelse inför tidsmässiga förändringar.
5. Sensualitet och andlighet: Dikten ställer sensuella bilder, som "kupolen av mångfärgat glas" och "guldmosaiken", tillsammans med andlig symbolik och religiösa anspelningar. Denna kontrast framhäver talarens försök att hitta en harmonisk balans mellan jordiska nöjen och andlig uppfyllelse.
Genom att ställa dessa kontrasterande element samman skapar Yeats en dynamisk och mångskiktad dikt som utforskar teman som dödlighet, transcendens, konst och människans strävan efter mening och uppfyllelse.