Genom hela dikten använder talaren en mängd olika tekniker för att förmedla sina känslor och tankar. Hon använder levande bilder för att beskriva krigets fasor och den förödelse det lämnar efter sig. Hon använder också upprepning för att betona smärtan och lidandet hon upplever. Diktens ton är en av djup sorg och saknad, men den innehåller också en känsla av motståndskraft och beslutsamhet att gå vidare.
Ett av nyckelteman i dikten är kontrasten mellan naturens skönhet och krigets fula. Talaren beskriver den naturliga världen på ett frodigt och lyriskt sätt, med hjälp av bilder som antyder liv, tillväxt och förnyelse. Detta ställs samman med krigets hårda realiteter, som skildras som en destruktiv kraft som sliter isär liv och samhällen.
Ett annat viktigt tema i dikten är kärlekens och minnets kraft. Talarens kärlek till Norman är en ständig tråd som går genom hela dikten. Hon minns deras minnen tillsammans och uttrycker sin längtan efter hans närvaro. Kärlek och minne presenteras som krafter som kan överskrida döden och ge tröst inför förlusten.
"Dear Norman" är en gripande och tankeväckande dikt som fångar essensen av mänskligt lidande och motståndskraft inför krig. Det är en kraftfull påminnelse om de uppoffringar som görs av dem som tjänstgör i militären och den bestående effekten av deras frånvaro på dem de lämnar bakom sig.