Genom hela dikten reflekterar talaren över sina barndomsupplevelser på fälten, där han kände en djup känsla av anknytning till Gud och jorden. Han minns specifika ögonblick då han kände Guds närvaro, som att hitta ett "fågelbo i majs" och att se "en hök ovanför i solen." Men när talaren blev äldre och blev mer upptagen av ansvar och distraktioner i det dagliga livet, förlorade han gradvis denna känsla av anknytning.
Raden "du förlorade dem i går" fungerar som en vändpunkt i dikten och markerar talarens insikt om att han har förlorat något av stort värde. Han ser att han har avvikit från den väg som en gång förde honom närmare Gud och den naturliga världen. Dikten får sedan en mer angelägen och reflekterande ton, då talaren uttrycker sin längtan efter att återfå den koppling som han tappat.
I diktsammanhang kan "du förlorade dem igår" tolkas på en rad olika sätt. Det kan syfta på talarens förlust av oskuld och barnslig förundran, eller till hans ökande separation från naturen på grund av det moderna samhällets krav. I slutändan representerar det förlusten av en djup andlig anknytning som talaren är fast besluten att hitta igen.
Sammantaget inkapslar raden "du förlorade dem i går" talarens känsla av ånger och längtan, och sätter scenen för resten av dikten, som utforskar teman för återlösning och sökandet efter mening inför förlusten.