I den första strofen beskriver poeten palmen som "kungen bland träden", och betonar dess majestätiska närvaro och dominans i landskapet. Han använder livfulla bilder och jämför dess löv med "fans / av grön och gul låga" och dess stam med en "stor kolonn av elfenben." Poetens ton är en av beundran och vördnad när han erkänner trädets storhet och skönhet.
Den andra strofen tar en mer introspektiv vändning när poeten reflekterar över sin personliga koppling till palmen. Han minns hur han brukade klättra i trädet som barn, när han nådde dess "översta blad" och kände sig "som en erövrare". Dessa minnen väcker en känsla av nostalgi och längtan efter en enklare, mer bekymmersfri tid.
I den sista strofen återvänder poeten till nuet och erkänner att han inte längre kan klättra i palmen men ändå finner tröst och inspiration i dess närvaro. Han beskriver hur trädets "gula frukt" faller "som stjärnor" och jämför dess "fjäderlika krön" med en "fontän / av gul eld." Bildspråket i denna strof är återigen levande och dynamiskt, och fångar essensen av palmen och dess bestående betydelse för poeten.
Sammantaget är "Den gula palmen" en hyllning till naturens skönhet och poetens personliga koppling till naturen. Genom sitt livfulla bildspråk och eftertänksamma reflektioner förmedlar Williams en känsla av förundran och uppskattning för den enkla men ändå djupa skönheten hos ett enda palmträd.