* * *
I landet med livfulla nyanser,
Där solnedgångar målar himlen med blått,
Det finns en berättelse om kärlekens famn,
Med djup som tiden aldrig kan spåra.
Åh, Afrika, din jord så rik,
Genomsyrad av berättelser, djärva och livliga,
Dina hjärtslag ekar genom min själ,
En symfoni av oberättade berättelser.
Mitt i rytmen av din trumma,
Jag fann mig själv, all kärlek blir,
För djup, för ivrig var lågan,
En passion jag inte kunde tämja.
Jag hällde mitt hjärta i dina händer,
Ovetande om kärlekens dolda sand,
Det verkade så rent, en kärlek så sann,
Men skuggor lurade, jag missade att se.
Ty i dina ögon såg jag ett sken,
Ett flimmer av en avlägsen dröm,
En strävan efter något som ännu inte finns,
En vision jag inte kunde förutse.
Åh, Afrika, din ande vild,
Du lämnade mig längtan och förledde,
Jag gav allt, utan begränsning,
Men förstod jag verkligen?
Nu, stående på tvivels stränder,
Med brutna vingar böjde min ande,
Jag undrar, gav jag för mycket,
Eller var det meningen att kärleken skulle vara så grov?
Åh, Afrika, jag hör ditt rop,
Din puls ekar genom mig, fortfarande,
Men ärr kvar, en mild värk,
En berättelse om kärlek jag vågade bryta.
Genom tårar som rensar, finner jag befrielse,
Och minnen som ger bitterljuv frid,
För kärlekens lektioner, fastän svåra att bära,
Har gjort mig fri, att läka och reparera.
Så till alla hjärtan som vågar älska,
Med hård passion och vingar ovanför,
Akta dig för sanden som kärleken kan gömma,
För sann kärleks djup ska inte förnekas.