Vad menar du själv på shakespearesk tid?

På Shakespeares tid användes "dig själv" som ett reflexivt pronomen, liknande hur vi använder "dig själv" idag. Det användes för att hänvisa till personen som talade eller talades till, och användes ofta i stället för "du" eller "din". Till exempel, istället för att säga "Du borde göra det här", kan någon säga "Du borde göra det här." På samma sätt, istället för att säga "Din åsikt är viktig", kan någon säga "din åsikt är viktig." Dessutom kan "dig själv" användas för att betona personen som talas till, som i frasen "Du är själv nyckeln."