Här är en sammanfattning:
Dikten börjar med att beskriva godsets storslagenhet och hur dess historia är djupt rotad i talarens liv. Talaren flyttar sedan fokus till de ödmjuka aspekterna av sin egen tillvaro, som de enkla måltiderna de äter i sitt lilla rum och de uppgifter de utför samtidigt som de försöker behålla en känsla av värdighet i sin omgivning.
Mitt i husets storslagna arkitektoniska drag reflekterar talaren över kontrasten mellan deras blygsamma bostad och gårdens utarbetade inredning och dekorationer. De lyfter fram skillnaderna mellan eliten och arbetarklassen, och erkänner att prakten de lever mitt i tjänar som en påminnelse om deras undergivna ställning.
Genom hela dikten använder Walcott levande bilder och metaforiskt språk för att förmedla komplexiteten i deras tankar och känslor. De uppmärksammar tidens gång och erkänner kontrasten mellan gårdens bestående överflöd och förgängligheten i deras eget liv.
Talarens iakttagelser sträcker sig också till naturen och dess koppling till deras upplevelser. Dikten skildrar hur deras personliga tillväxt och förståelse påverkas av deras interaktioner med det omgivande landskapet och dess små krångligheter.
I slutet av dikten reflekterar talaren över arvet efter godset och dess inverkan på deras identitet och känsla av tillhörighet. De erkänner en bitterljuv insikt om att deras personliga historia för alltid är sammanflätad med berättelserna och ekon från den storslagna egendomen.