"Min lille pojke, vi har knappt passerat tröskeln till denna stora vida, underbara värld,
Och även om vi har sett så mycket, så mycket lögner oupptäckt, så mycket lögner utspelade.
Så låt oss gå vidare, med öppna hjärtan och nyfikna ögon,
För världen är vår att utforska, under dessa vidsträckta och stjärnklara himlar."
I dessa rader vänder sig talaren till sin "lilla pojke", förmodligen ett litet barn, och reflekterar över deras gemensamma resa av utforskande och upptäckter i världen. Poeten använder bilden av en "tröskel" för att markera att de bara är i början av sin resa, med mycket av världen fortfarande oupptäckt och väntar på att bli utforskad.
Användningen av frasen "så låt oss våga oss vidare" förmedlar en känsla av förväntan och spänning inför vad som ligger framför oss. Poeten uppmuntrar sitt barn att omfamna denna äventyrsanda, med "öppna hjärtan och nyfikna ögon", och att vara mottaglig för de under och upptäckter som väntar dem.
Den sista raden, "För världen är vår att utforska, under dessa vidsträckta och stjärnklara himlar", betonar världens gränslöshet och de enorma möjligheter den rymmer. Det understryker tanken att världen är en oändlig källa till häpnad, kunskap och upplevelser, som väntar på att upplevas och omhuldas.
Sammantaget är den sista strofen i "Great Wide Wonderful World" en inbjudan att omfamna utforskandets och upptäckternas resa i världen, och uppmuntra läsarna att vara öppna för de under och möjligheter som ligger framför sig.