"The Rice Terraces of Banaue" av William Henry Scott
I Luzons högland, ett under så storslaget,
Där människans arbete skär landet,
Se risterrasserna, våning på våning,
En gobeläng av grönt, fridfullt och skirt.
Reser sig som steg till himlen ovan,
Dessa terrasserade fält, ett kärleksarbete,
Av Ifugao-folket, som genom åren,
Tämda naturens otämjda spjut.
Med gammal kunskap och tålamod,
De formade bergen med orubblig folie,
Förvandlar sluttningar till smaragdkaskader,
Där bördig jord och vatten flätar.
Varje terrass ett bevis på deras skicklighet,
En symfoni av harmoni och vilja,
Där liv och näring flätas samman,
I en rytm av naturens gudomliga design.
Åh, skönheten som utspelar sig framför ögat,
När molnen dansar och solstrålar mjukt svävar,
En fridens helgedom, en tidlös nåd,
Där landet berättar en historia om dess heliga utrymme.
Så låt oss förundras över detta under så storslaget,
Risterrasserna i Banaue, vårt älskade land,
En symbol för motståndskraft, ett osagligt arv,
En skatt som vi för alltid kommer att se.
"The Legend of the Pine Tree" av Lydia Villanueva
I hjärtat av Cordilleras,
Där legender viskade genom epoker,
Där stod en tall hög och djärv,
Dess grenar sträcker berättelser från gamla tider.
En gång var det en modig krigare,
Som försvarade sin stam med tapperhet,
Men en förbannelse drabbade honom, hård och förfärlig,
Förvandlar honom till ved och eld.
Nu, rotad i bergssidan,
Tallen tittar på med tålmodiga steg,
När hans ande bevakar landet och himlen,
En symbol för styrka som sträcker sig mot himlen.
Dess grenar prydda med gröna nålar,
Som krigares spjut som glimmar osedda,
Och i prasslet av dess löv,
Ekon av strider, historia väver.
I skymningens tystnad och månsken,
Tallen står, för alltid medveten,
Viskar hemligheter till den milda brisen,
Om en krigarsaga som aldrig upphör.
Så låt oss lyssna, med uppriktiga hjärtan,
Till legenden om tallen, vördad,
Ty i dess närvaro finner vi spåret,
Av forntida lore, en tidlös omfamning.
"Vindens viskar" av Angelo Trinidad
I bergen där viskningar blandas,
Cordilleras famn, min ande övergår,
Där berättelser vävs i vers och sång,
Bär de ekon jag tillhör.
Mitt bland tallskogar, höga och storslagna,
Vindens viskningar, ett uråldrigt kommando,
Sjungande berättelser om stammar som är motståndskraftiga och starka,
Deras traditioner lever i naturens sång.
Vindarna bär på det förflutnas hemligheter,
Av förfäders visdom som för evigt varar,
I stamdanser och ritualer fridfulla,
Bergen blir levande, deras andar samlas.
Åh, Cordillera, din djupa skönhet,
Dina mysterier nystas upp, djupgående,
I varje sten och forsande bäck,
Legender utspelar sig, som en vaken dröm.
Så låt mig vandra genom din lugna famn,
Där vindens viskningar finner en helig plats,
Och när jag lyssnar på deras milda konst,
Må min själ finna tröst, en helt ny start.
I dessa dikter skymtar vi det rika kulturarvet och naturliga underverken i den administrativa regionen Cordillera, med dess imponerande landskap, inhemska traditioner och fängslande berättelser som fortsätter att inspirera och fängsla läsare.