Strof 1:
I de inledande raderna presenteras talaren för en "första lektion" i form av en introduktion till döden, symboliserad av den oväntade synen av en drunknad man. Talarens första reaktion är chock och misstro, vilket återspeglas i frasen, "Jag stirrade på honom, misstroende."
Strof 2:
Talaren dras till liket, trots sin avstötning. Han kommer på sig själv med att studera mannens drag och inse att denna livlösa kropp en gång höll liv, förhoppningar, rädslor och drömmar, ungefär som hans. Denna insikt fördjupar hans koppling till den avlidne, och han ifrågasätter sina antaganden om livet och tillvaron.
Strof 3:
I denna strof går talarens tankar över till filosofiska funderingar. Han reflekterar över tanken att denna man, i döden, har uppnått en djupgående förståelse av livets sanna väsen samtidigt som han fortfarande är omedveten om sitt eget bortgång. Denna förståelse överskrider det timliga och förbinder honom med universell kunskap.
Strof 4:
Dikten skiftar till nuet, där talaren lämnas med den kvardröjande effekten av mötet. Bilden av likets uppsvällda, vattendränkta kropp förföljer honom och får honom att ifrågasätta själva tillvarons natur och dödens oundviklighet. Han undrar om han också kommer att ställas inför ett liknande slut och längtar efter en djupgående upplevelse som kommer att ge hans liv en djupare mening.
Analys:
"Första lektionen" är en kraftfull meditation över teman som dödlighet, livets förgänglighet och betydelsen av dessa insikter för att forma ens perspektiv. Booth illustrerar detta genom de levande bilderna av den drunknade mannen, som representerar dödens skarpa verklighet. Dikten uppmuntrar till introspektion och reflektion, ifrågasätter tillvarons natur och strävan efter en djupare mening i livet. Booth fångar effektivt de komplexa känslor som är förknippade med att möta döden och framhäver dess potential att väcka ett djupt medvetande hos individer.
Dikten utforskar också tanken att döden kan ge insikter och visdom bortom de levandes grepp. Liket, avbildat som att ha "lärt sig hela läxan" i döden, representerar en transcendens av världsliga angelägenheter. Som kontrast är talaren, som symboliserar de levande, fortfarande på jakt efter en transformerande och meningsfull upplevelse.
Stilistiskt kännetecknas dikten av Booths precisa språk, skickliga användning av bildspråk och noggrant utformade radbrytningar som förstärker diktens genomslagskraft och tempo. Kortheten och intensiteten i raderna bidrar till känslan av brådska och kontemplation.
"Första lektionen" är en tankeväckande och gripande dikt som uppmanar läsarna att konfrontera sina rädslor, erkänna sin dödlighet och ta till sig de djupa lärdomar som kan dras av sådana konfrontationer. Den tjänar som en påminnelse om att uppskatta livets gåva och att söka djupare kopplingar till tillvarons väsen.