I en värld av färger och oändlig flykt,
Där kärlek och skönhet flätas samman,
Och naturens viskningar fyller natten,
En dröm flyger, ett gudomligt hopp.
Under duken på den djupblå himlen,
Där stjärnor tänds med briljant sken,
Kärlek tar sin plats, för alltid genom,
I den här symfonin flödar känslor.
Genom höga berg och gröna dalar,
Där floder dansar med graciös lätthet,
Kärnan av skönhet kan ses,
I varje kronblad som naturen ser.
I de milda lövens viskningar,
Och sånger av fåglar som fyller luften,
Hoppet finner sina vingar, och himlen andas,
En symfoni som skingrar förtvivlan.
Och när vi drömmer med ögonen tända,
Vi söker vägen, ödets kallelse,
Må kärleken och skönhetens ledstjärna lysa,
Led oss till en framtid som varar allt.